Konstnärer: Johan Ibrahim Adam, Sunniva Ingvarsson, Charlotte Landelius, Stephen McKenzie, Maja Möller, Rosita Ståhl, Theresa Traore Dahlberg, Adam Ytterberg och ett flertal anonyma patienter. Curatorer: Johanna Uddén och Eva Björkman.
Vernissage lördag 7 september 13.00–17.00.
15.00 Invigning: Linda Eskilsson, kommunalråd och ordförande i kulturnämnden Uppsala kommun.
15.20 Performance: Greta Kris, konstnären Adam Ytterbergs drag-alter ego, läser ur sagan “Torun och farmor i Naturminne”.
Adress: Ulleråkersvägen 40, 756 43 Uppsala
Mejl: uppland@konstframjandet.se
Telefon: Johanna Uddén verksamhetsledare 0705-646697,
Eva Björkman, intendent 070-7439822
Öppettider: torsdag–söndag 12.00–16.00.
Fika finns till försäljning fr o m söndag 8 september.
Fri entré.
Konstfrämjandet Uppland uppmärksammar sjukhusets ursprungliga verksamhet genom att bjuda in samtida konstnärer att göra verk i dialog med konst gjord av tidigare patienter.
Efter ett upprop i våras i Uppsala Nya Tidning hörde ett stort antal privatpersoner av sig för att låna ut verk som de fått eller köpt av tidigare patienter. Den inlånade konsten visas nu tillsammans med verk från Medicinhistoriska museet, från offentlig konst Uppsala kommun och de nyproducerade verken.
I maj besökter de inbjudna konstnärerna Hospitalet under en heldag då Konst-främjandet presenterade idén bakom utställningen och introducerade platsens historia tillsammans med patienternas verk. Inspirerade av miljön och av patient-konsten arbetade konstnärerna under sommaren med helt nya konstverk.
Utställningens namn är lånat från den skulptur som står i fontänen mitt emot den tillfälliga utställningslokalen. Solglimt är gjord av konstnären Astri Taube-Bergman 1937 och skänktes till Hospitalet genom donationsmedel från en tidigare patient.
På grund av sekretess är patienternas konst anonymiserad. Där namnen framgår har sekretessen utgått eller så har konstnären eller familjen gett sitt samtycke.
Tack för lån: Birgitta Amcoff, Monica Eriksson, Siv-Britt Ernbrandt, Ingalill Gadhasson, Carin Hagman, Malin Hänsch, Sigbritt Jansson, Berit Landquist, Solveig Lundholm, Inga-Lena Lööv, Anders Norberg, Agneta Rosling, Per Sjöstrand, Annika Sörling, Per Uhlén, Per Johan och Kerstin Ulfendahl, Siv Westman, Birgit Wredh, Uppsala kommun offentlig konst och Medicinhistoriska museet.
Uppsala kommun, Region Uppsala, Kulturrådet, Folkrörelsernas Konstfrämjande och Helge Ax:son Johnsons stiftelse, Studiefrämjandet Uppsala Västmanland
Om de nyproducerade verken:
Charlotte Landelius
Utan titel
Akrylfärg på sjökort
Jag har studerat själva byggnaden av Axel Kumlien. Målningen jag utgått ifrån har fontänen och byggnaden rakt framifrån som motiv. Jag har vänt på perspektiven och istället tecknat byggnaden ovanifrån och i vinterskrud. Den upplevs mer som ett grafiskt mönster eller en karta. Ett spegelvänt minne av en plats tecknat som ett rorschachtest.
Materialen jag använt är de jag använder i min praktik – svart färg och gamla sjökort. Det föll sig naturligt att återigen använda sjökorten då jag fick höra att Olof Rudbecks märkligaste teori var att det mytomspunna Atlantis legat just i Uppsala. Att dess huvudpunkt varit belägen just här. Med en sådan teori skulle han kunnat platsa som patient.
Återigen handlar mitt verk om skärningspunkten där ytterligheter möts. Likt den tunna gränsen mellan ordning och kaos, mod och rädsla, galenskap och genialitet
Charlotte Landelius är född 1977 och hon har en master i konst vid Kungliga Konsthögskolan. Hon är även utbildad regissör och har gjort flera filmer – bland andra ”Karin Boye – Kunde jag följa dig” och ”Foodies – The culinary jetset”.
Stephen McKenzie
Waiting for titles. Solglimt I-II
Brons
Vad är det McKenzies skulpturer väntar på? De två skulpturerna, gjutna i brons, utmanar i sin råhet och sammansättning av något överblivet, något hittat och insamlat till något som fortplantar sig och vidgar betydelsen av verket. Tillvägagångssättet är personligt, det finns en omtanke och kärlek till det överblivna, det bortkastade som i verket samlas in och fylls både med ett förflutet och som pekar framåt mot något levande.
”I båda verken har jag infogat avgjutna valnötter som jag plockade upp från marken under det grå valnötsträdet i Hospitalets park. Jag tog också en grodd som nu växer på balkongen och kommer att planteras ut på sommarstället som ett vårdträd.”
Ett vårdträd har i uppgift att ta hand om och skydda en plats.
Stephen McKenzie är född 1971 i Numurkah, Australien. Han är utbildad i fri konst, skulptur, vid Victoria College of the Arts, Melbourne och har en master i fri konst vid Kungliga konsthög-skolan i Stockholm.
Maja Möller
Längta ut
Ull och trä
Att titta ut mot träden och drömma sig bort. Från min ateljé här i Hospitalet kan jag titta ut på samma träd som patienterna tidigare tittade ut på. Träd som kanske drivits upp av patienterna själva i den plantskola som var del av det dagliga arbetet i Hospitalet. Jag undrar vad de drömde om, vart deras tall-eskapism ledde dem.
Någonstans värt att avbilda måste det varit i alla fall.
Maja Möller är född 1990 och utbildad vid Handarbetets Vänners skola i Stockholm. För
närvarande går hon en masterutbildning inom textil vid Konstfack. Maja Möller tilldelades
tidigare i år Region Uppsalas kulturstipendium.
Adam Ytterberg
Ett Aftonljus
Olja på linneduk
I arbetet inför utställningen har jag hämtat inspiration från två målningar av patienter. De målningar jag gör utgår från fiktiva berättelser – sagor – som jag skriver och sedan skissar jag scenerna. Berättelserna bygger på platser, föremål och människor som på olika sätt förekommer i mitt liv. Ur berättelserna växer motiv fram som jag målar.
Adam Ytterberg är född 1991 och har en master i fri konst vid Konstfack. Han representeras av Galleri CF Hill.
Rosita Ståhl
Så skimrande I–II (inne och i fontänen)
Video, ljud, glas, mosaik, skyltdockor
Bläddrar igenom verken flera gånger. Några fastnar starkare. De utstrålar kreativitet men också en slags längtan, sorg, glädje, frihet och kärlek. Det är något okänt över det hela – anonymt. Från att “det spelar ingen roll” till att “det gör det visst det”.
Kvinnan som staty med bebis är stark. Är det en hyllning? Kanske är det en känsla kring livet och dess förgänglighet. Ett barn som aldrig kom? Att lyfta fram något som är viktigt. Pånyttfödelse… något som föds och dör, vad som hålls i våra händer och i våra famnar. Figurerna verkar levande men samtidigt är de förstelnade. Att gå hand i hand med någon eller något. Kanske en dag ta vägen ut och bli fri?
Vattnet i fontänen, det konstanta flödet av känslor som bubblar upp och sprider sig. Ytor och djup. En liten pojke med fiskar. För mig skapas minnesbilder i vatten som är mer eller mindre rörligt. Blåser det mer blir det mer rörelse och bilden blir allt diffusare. Speglingar i ett stilla vatten, ett upp och nedvänt perspektiv över verklig-heten. Tydligt men otydligt på samma gång. Jag har valt att filma vattnet i fontänen och i ån nedanför Hospitalet, liksom havsvatten från Hönö där jag är uppväxt.
I mitt konstnärskap vill jag jobba med någon slags ytlighet i tid men också känslor såsom kärlek, hopplöshet och längtan. Det magiska med ljuset och glaset. Det inre och det yttre.
Rosita Ståhl är född 1985 och hon är utbildad vid Royal Danish Academy och har en master i Craft vid Konstfack. Hon har även gått Riksglasskolan i Orrefors och ljudutbildning på Konstfack. Rosita Ståhl representeras av Galleri Duerr i Stockholm.
Theresa Traore Dahlberg
TALL
Nedsmält brons och mässing, tallolja
Dofter i samarbete med Wolf Fischer
Jag har inspirerats av målningen med tallarna – Vid åsen Uppsala – av Clara Montgomery. I mitt verk har jag genom olika talldofter strävat efter att nå tillståndet som uppstår i brytningstiden mellan dag och natt/natt och dag kopplat till minnen, sagor och ett tillstånd av öppenhet.
Tillsammans med Wolf Fischer har jag utforskat dofter från fem sorters tallar från olika delar av världen. Vissa för mig bekanta platser som Uppland och Öland, medan andra är från platser i Japan som jag länge velat besöka.
Trots att dofterna ibland är rotade i ett landskap långt borta så har den ibland för-mågan att väcka en förnimmelse från en omedveten del av vår historia, en osynlig karta, eller kanske en plats vi bara drömt om. I sköldpaddans långsamma rörelse och under dess lock finns en påminnelse om att varje doft bär på en historia.
1. Ölandstallen: svarttallen från nordvästra Öland.
2. Upplandstall: tall från nordöstra uppland.
3. Tall iwate: tall på japanska heter matsu. Det är det vanligaste barrträdet i Japan. Tallen ifrån Iwate är en svart tall besläktad med trädet på Öland. I nordöstra Japan finns en tall som kallas mirakeltallen den överlevde tsunami och jordbävningen 2011. Den är symbol för överlevnad i Japan.
4. Sapporo / hokkaido-tallen; den japanska vita tallen.
5. Hakone har inga tallar. De försvann på 1600 talet. Så Hakone-tallen är en cypress.
Theresa Traore Dahlberg är född 1983 och utbildad i film vid Parsons i New York och hon har en master i konst vid Kungliga Konsthögskolan. 2017 tilldelades Theresa Traore Dahlberg stipendiet Anna-Lisa Thomson Till Minne. Hon representeras av Galleri Andréhn-Schiptjenko.
Johan Ibrahim Adam
Utan titel
Olja på linneduk
Målningen visar ett ekollon som har rotat sig i en Coca Cola-burk. En symbolisk skildring där naturens livscykel i en paradoxal samexistens möter den moderna konsumtionskulturens massproduktion. Ekollonets förmåga att slå rot i en aluminiumburk lyfter fram naturens styrka och överlevnadskraft, även i en värld som präglas av mänsklig påverkan och föroreningar. Ekollonet tvingas förlita sig på burkens egenskaper som behållare, vilket skapar en reflektion över naturens anpassningsförmåga i en tid av industriell dominans. Verket bjuder in till eftertanke kring hur vi samexisterar med naturen och de konsekvenser konsumtionssamhället har för vår planet.
Johan Ibrahim Adam är född 1989 och utbildad vid Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam och han har en master i Craft vid Konstfack. Han var Uppsala kommuns ateljéstipendiat 2023/24 med ateljé i Hospitalet och har en utställning på Uppsala konstmuseum 21 september–27 oktober.
Sunniva Ingvarsson
Requiem Recreatio Recuperatio
Kol på allväderspapper och rullgardin
I sinnestillstånd som är under Hospitalets uppsikt har sinnesro konstruerats genom metoder som går att ifrågasätta idag. I det avseendet har konstutövande haft en speciell och rehabiliterande roll för de känslotillstånd som är svårförvaltade inom vården. I teckningen ryms både den påtagliga platsen och en plats som bara tecknaren själv har tillgång till.
Jag har inspirerats av patientverkens starka känsla av autenticitet och kraft, oberoende av verklighetens skenbara yta. Något pågick inom dem som gör deras bilder mera verkliga än parken utanför. En längtan bortom tid och rum har fört dem hit, där tecknandet förenat dem med världen här och långt borta.
Att teckna är att med kritans svärta befästa sin upplevelse av platsen på pappret. Att teckna är för mig, som för vem som helst, egentligen ett slags dokumenterande – du får papper på det du ser. Det kanske kan vara bra för måendet. Teckningen rymmer ljuset i det orörda pappret och det lyser för att skuggan finner sig till ro och hittar en plats att vila på.
Sunniva Ingvarsson är född 1994 och hon har en master i fri konst vid Konstfack. Hon är aktuell med en separatutställning på Projektrum Hjärne i Helsingborg och på Hishults konsthall i oktober.