Konstfrämjandet Uppland utvecklar just nu en modell för ateljésamtal för yrkesverksamma konstnärer i regionen och ett pilotprojekt äger rum under perioden november 2021 – mars 2022. Genom modellen får deltagande konstnärer verktyg för att handleda varandra och öva på att ge konstruktiv feedback. Vi vill uppmärksamma värdet av fördjupade professionella samtal och vill att det ska kunna ske på betald arbetstid. Tillvägagångssättet utvärderas både efter hand och i slutet av projektet. Förhoppningen är att modellen ska ingå i Konstfrämjandet Upplands löpande verksamhet som ett bidrag till utvecklingen av den konstnärliga infrastrukturen i regionen.
Medverkande: Konstnären Johanna Hästö är projektledare och konstnären Eva Björkman, intendent K-fr, bollplank. Fem konstnärer är med och provar modellen: Mireia Rocher, Henny Linn Kjellberg, Mattias Bäcklin, Stuart Mayes och Hilda Ekeroth. Under arbetet har också konstnärerna Sonia Hedstrand och Helena W Hildur konsulterats som sakkunniga.
Tillvägagångssätt
Konstnärerna rekryterades genom ett Open Call i november 2021. Trots att ansökningstiden var knapp så blev det ett stort gensvar med många genomtänkta ansökningar, vilket visar på att behovet och intresset är stort hos yrkesverksamma konstnärer. De medverkande konstnärerna är uppdelade i två grupper som har ateljésamtal med varandra tre och tre. Även projektledaren deltar som konstnär för att få erfara hur modellen fungerar i praktiken. Projektet inleddes med en gemensam samtalsträff med föreläsning av konstnären Sonia Hedstrand, som arbetat mycket med ateljésamtalsutveckling på konstnärliga utbildningar. Vi kommer ha en avslutande gemensam träff i mars för att diskutera de erfarenheter som gjorts. Modellen uppdateras dynamiskt efter hand utifrån konstnärernas reflektioner och en ordentlig bearbetning av de erfarenheter som gjorts görs av projektledaren i slutet av pilotprojektet.
Modellen
Den modell vi provar är inspirerad av filosofen Karim Bennamars feedback-metod, vilken han utvecklade tillsammans med lärarna på teater- och performancehögskolan Das Arts i Amsterdam och som bland annat används på flera konstutbildningar i Sverige. Vi har även tagit intryck av Liz Lermanns metod Critical Response Process. Båda metoderna syftar till att skapa mer konstruktiva kritiska samtal och ömsesidigt förmå ta ansvar för hur kritik ges och tas emot. Modellen vi provar har ingen av oss arbetat med tidigare. Den har en tydlig struktur för att hjälpa deltagarna bli koncisa i sina frågor och utlåtanden. Den konstnär som presenterar sitt arbete ska i förväg tänka ut en intention med samtalet som den meddelar sina samtalspartners. Konstnären ger därmed inte de andra tillåtelse att kommentera hur som helst utan ger en tydlig uppgift. Samtalet startar med denna överenskommelse vilket kan underlätta för deltagarna att komma till det verkligt väsentliga. De konkreta delmomenten ger en förutsägbarhet och styr samtalet bort från att konstnären ska försvara sitt arbete. Exempel på delmoment är begreppsreflektion, öppna frågor och bekräftande feedback. Efter samtalet skriver varje deltagare en reflektion till projektledaren och ett personligt brev (frivilligt) till den som presenterat sitt arbete. I brevet kan sådant tas upp som inte hanns med under gruppsamtalet, exempelvis något som kräver mer eftertanke.
Konstnärerna Hilda Ekeroth och Stuart Mayes under samtal om Hildas arbete i Libanon i hennes ateljé i Enköping, januari 2022.